Carina, Catharina, jag och alla hundarna träffades i Tina-skogen idag. Carina och jag hann gå en lång promenad och kollade lite på hur långt de gula kantarellerna kommit. Men de är för små för att plockas än. På tillbakavägen träffade vi Catharina och Nemi som kom lite senare. Vi lade var sitt spår till valparna. Carina och Tequila försvann in i lövskogen med en himla fart. När de var tillbaka var Carina jättenöjd! Tequila hade legat på riktigt bra. Hon plockade slutet men ville snabbt vidare. Carina får grunna ut något oemotståndligt för att få Tikkan att tycka det vara värt besväret att inte skynda vidare. Kul att höra att intresset är på topp för Tequila!

Nemi hade lite svårt att låta bli att be matte Catharina om hjälp i spåret. Sist vi var ute var vi alla med och Catharina fick kämpa för att hålla sej lugn och vänta ut Nemi. Men dom jobbar bra ihop och idag såg man att det var mödan värt. Nemi kollade ifall Catharina kunde hjälpa henne men sedan spårade hon jättefint! Jag stod och tittade på dem tills de försvann bakom en kulle. Heja Nemi och Catharina! Det kommer att bli jättebra!

Meja var het på gröten idag. Jag tänkte hon skulle kissa innan jag släppte på henne. Men... nej. Efter en kvart gav jag upp. Hon var pipig och galen. Ville bakspåra Tikkans spår.

Så tog vi på selen och gick på spåret. Efter två stora slag gick hon iväg med bra fart och rejält drag i linan. När hon tog slutet ångrade jag att jag inte gjort spåret 200 meter längre. Hon var superduktig idag! Hon kommer tillbaka med pinnen till mej och vi kan kasta den och leka med den. Sedan får jag tillbaka den! Häftigt!

Prima slut på en skön kväll med bra spår var kaffe och bulle hemma hos Tina och Johan. Crazy satt mellan mej och Catharina i soffan och verkade trivas med livet. Kissy låg på tidningshyllan under bordet och sov med huvudet på mina fötter. Konstiga sovställningar dom har den här rasen!

Idag har vi varit hemma hos Carina och tränat i deras trädgård. Vi tränade fritt följ, sitta kvar och apporteringar. Meja följer riktigt bra. Hon ligger på mycket och har en tendens att hamna lite långt fram. Men det är ju bara lyxproblem. Det är härligt att hon tycker det är så kul! Däremot var det ganska svårt att sitta kvar. Hade återigen tänkt träna inkallning men det var bara att tänka om. Kan man inte sitta kvar så blir det inte heller mycket med inkallningarna.

Meja har blivit en hejare på att apportera. Man är ju riktigt stolt! Både trä och metall funkar riktigt bra. Vi gjorde lite håll fastövningar och efter en stund ville inte Meja mer. Då fick hon ligga bredvid Sexy och titta på när Bonita apporterade. Det hade hon inte räknat med. Men hon låg ganska bra. Jag fick lägga om henne några gånger men har blivit mycket bättre på sista tiden. Så blev det Mejas tur igen och det gick jättebra med både håll fast och apportering!

Sitt stilla! Jag har handen på Meja för säkerhets skull!

Ingen tvekan vid tagandet!

Meja går runt för att...

...sätta sej och jag kan ta apporten!

Sedan provade jag med alla tre! Jag kastade apporten och sedan sade jag ett namn och den hunden fick hämta apporten. Det tycker dom är jättekul alla tre!

Alla tre sitter och tittar när jag kastar apporten!

Meja får apportera!

Meja på ingång med apporten!

Tack Leo för korten!

Nu skall vi vila så blir det mera träning imorgon!

Idag har Meja spårat igen. Spåret var nog bara 20 minuter gammalt men med skogspinnar som slut. Tre stycken närmare bestämt. Spåret var ganska rakt men korsade en liten skogsväg.

Meja strulade redan i starten idag. Hon tog upp spåret direkt och gick kanske 15 meter- Sedan gick hon av, gjorde en stor lov och kom tillbaka till mej. Jag peppade henne lite och så småningom kom vi iväg. Efter kanske 50 meter var det samma visa igen. Efter en stund kom hon iväg och nästa stopp fick vi vid den lilla skogsvägen. Där blev det jättestopp efter att hon spårat över vägen och ett par meter på andra sidan. Jag var en lite bit från vägen, hade inte hunnit dit än. Jag stannade för hon slog och slog men fick inte ihop det alls och till slut kom hon till mej och gnydde. Jag började fundera på att sela av där och bestämde mej för det när det blev ett väldigt liv nere vid bilarna. Meja stod och lyssnade och när hon upptäckte Leo som gick bakom och försökte fota skällde hon lite på honom. Så jag tog av sele och lina. Meja sprang till Leo, oljudet vid bilarna hade hon redan glömt. När hon konstaterat vem det var kom hon tillbaka till mej och började dra i selen. Ville hon kanske spåra igen? Vi provar väl tänkte jag och selade på. Hon gnydde medan selen kom på och tro´t om ni vill men hon spårade vidare från vägen och till slutet.

Nä, Meja talade säkert inte om för mej att hon visste var spåret var och att hon ville fortsätta. Det tror jag inte för hon biter i det mesta. Men detta var vad som hände idag! Kul! Bortsett från alla tankestopp så spårar hon riktigt bra. Vill ni se bilder från dagen (Och det blev en hel del!) gå in på Bonitas hemsida. Länk till bilderna finns i träningsdagboken!

Vi tränade hundarna på att hämta dummiesar idag. Meja var på strålande humör som vanligt och blev helt vild när hon såg mej bära dummies. Hon hängde i dem hela tiden så jag fick bära dem högt och det var ganska jobbigt.

Jag lade ett spår till henne i bokskogen när vi gick bort till vår skogsruta. Ki fick passa Meja medan jag lade spåret för jag hade lagt henne tillsammans med de andra. Det blev ett stort U med en gammal halsduk i slutet. Jag droppade en skogspinne när jag nästan var ute på vägen, ifall, ifall..

Sedan gick vi till skogsrutan. Det började riktigt bra. Alla mina tre låg så fint medan vi kastade ut alla dummiesarna i rutan. Men när Ki skickade Zolo blev det för svårt. Meja var uppe flera gånger och jag fick säga till henne på skarpen för att hon skulle ligga kvar. Hon protesterade men fogade sej så småningom. Lite grann i alla fall. Bonita hade svårt att vara tyst så det var bra träning för dem allihop.

Efter att Zolo och Fozzie hämtat 7 dummiesar var provade jag att låta Meja leta. Oj, vad hon var duktig! Hon försökte spåra till att börja med men letade sej ut i rutan och hittade en dummy som hon kom in med! Det var riktigt roligt att se hur bra hon lärt sig av att titta på de andra. Jag skickade henne en gång till och fick ytterligare en dummy. Men den ville hon behålla själv.

Spåret hade legat i över 1 timma när Meja och jag gick för att spåra. Hon slog lite i början av spåret och glömde av sej emellanåt. Men efter några "tankestopp" kom vi till stället där jag gömt slutet. Hon missade det helt och fortsatte ut till vägen. Men pinnen jag droppat fick hon nos på och efter ett väldigt letande stack hon upp sitt lilla huvud med pinnen i munnen! Duktig Meja!

Nu har jag börjat tro att Meja kan bete sej som en "vanlig" nästan 7 månader gammal valp. Hon kan gå i koppel utan att ramla och ha spårselen på utan att gnaga på bröstbandet. Vi var i Tinaskogen idag, Ki, jga och alla hundarna. Till höger om bilarna i vår fina uppletanderuta lade jag ett spår till Meja. Spåret var nog 200 meter och hade väl legat i 45 minuter ungefär. Jag selade på och hon fick "damp" och kastade sej på sidan i gammal god stil. Men så lugnade hon sej. Jag tror att hon tycker det är riktigt kul att spåra. För hon satte ner näsan på vägen, hittade stället där jag gått in i skogen och spårade med bra fart utan den minsta tvekan. Hon slog ganska rejält på sina ställen men kom rätt när hon var klar. Det blev många 8-or runt träden. Hon spårade säkert 150 meter utan stopp idag. Men sean kom det. Rejält! Jag hade gett 100 spänn för att få veta vad hon tänkte när hon stirrade på mej. Till slut satte hon ner näsan och började slå. Men det var riktigt svårt. Efter 4-5 stora slag trodde jag hon givit upp men så plötsligt var hon iväg på spåret igen. Vi kom ner för en liten brant och närmade oss slutet när hon ville ut till skogsvägen vid sidan av spåret. Så ångrade hon sej och kom tillbaka till spåret igen. Gick fram ett par meter - sedan kräktes hon, stackarn. Hon var tapper och ville fortsätta men fick inte ihop det så jag selade av. Antagligen var hon hungrig och det var nog anledning till att hon kräktes. Det var ett tag sedan nu men när hon var yngre kräktes hon om inte maten kom när den skulle.

Innan vi åkte hem fick Bonita frispåra Mejas spår och det visade sej att slutet låg bara 6-7 meter från där Meja kräkts.

Så kan det gå. Vi tar nya tag snart igen.

Meja gillar helt klart att spåra. Hon är mycket säker när hon spårar och störs inte av varken mej eller linan. Jag går längst bak och det är bra drag. Med lite träning skall det här bli riktigt bra tror jag. Heja Meja!

Jag lade spår till Meja igår igen. Jag var tvungen att prova. Det har ju varit lite struligt med Meja och spår fram tills nu. Vi var ett helt gäng som åkte tillsammans. Catharina, Nemi, Lizlott, Funny, Carina, Tequila, Leo, Texas och så jag och mina tre. Vi promenerade en timma först. Det går inte att hoppa över. Man måste gå och njuta av den fina Tinaskogen. När vi kom tillbaka till bilarna kom Tina, Johan och Kissy. Tina mådde lite bättre som tur var efter sin eländiga maginfluensa.

Så småningom kom vi ut i skogen och fick lagt lite spår. Jag lade ett spår till Texas innan jag lade spåret som Meja skulle få. Texas spår var i bokskogen. Pinnarna lade jag tätt med tanke på att han var lite ringrostig. Det var ett tag sedan han och Leo var med. Det blev cirka 8 pinnar på 300 meter spår.

Meja fick ett spår i granskogen. Ett stort U som nog var 300 meter långt. Fotbollsstrumpan stack jag ner under en massa döda grangrenar som låg på marken. Kanske detta skulle vara för svårt för Meja men man får ju prova. Vi fikade en bra stund innan vi gick våra spår. Jag hade bakat bullar (!) och både Carina och Catharina hade goda kakor med.

Så var det dags för lilla Meja. Vi fick gå en bit innan vi kom fram till påsläppet. Jag tänkte att Meja skulle hinna kissa innan jag släppte på henne men det hade hon inte tid med. Så det gjorde hon efter påsläppet istället... Jag får vara noggrannare med det i fortsättningen.

Hon spårade jättebra denna gången med. Men hon tappar bort sej emellanåt. Då vet hon inte alls vad hon håller på med. Och sen plötsligt kommer ihåg igen och tuffar på som om hon aldrig gjort annat. Bra drag och jag är 15 meter bakom!

Bra drag i linan!

Spåret gick som sagt ganska bra men med "tankestopp" vid ett par tillfällen. Jag hade gått upp på en traktorväg och sedan av igen och det hade hon inga som helst problem med. Och fotbollsstrumpan hittade hon! Spåret var säkert en timma gammalt så jag tyckte Meja gjorde ett storartat spårarbete!

Nu funkar det! Poletten har ramlat ner! Hon har växt till sej!

Meja spårar! Med både sele och lina! Det är fantastiskt!

Jag fotade med mobilen medan Meja spårade!

Jag lade ett 100 meter långt spår som ett stort U och gömde hennes älskade fotbollsstrumpa. Det var eländig skog med mycket bröte. Gamla ruttnade träd och buskage att tränga igenom. Det brukar ligga under vatten där jag gick men det var torrt trots regn på sista tiden.

Meja var på hugget redan när vi kom ut ur bilen. Jag bestämde mej för att testa med sele och lina. Man vet ju aldrig det kanske funkar, tänkte jag.

Meja protesterade inte alls konstigt nog.

Hon satte ner nosen direkt och började spåra. Hon gnydde lite och det verkade lovande. Hon spårade kanske 25 meter. Sedan stannade hon upp och slog litegrann sedan fortsatte hon. Efter ytterligare en bit stannade hon och såg ut som om hon glömt vad hon höll på med. Där blev vi stående en stund. Jag passade på att ta loss linan från ett träd hon rundat och när jag var klar fortsatte hon. Att hon skulle hitta sin strumpa var jag ganska säker på och mycket riktigt. Hon slog och slog och sedan stack hon ner sitt huvud bland grenar och bråte. Och efter lite bökande kunde hon dra fram sin strumpa! Åh, vad roligt!

Meja med strumpa. Notera att hon har selen på!!!

Vi var kvar i skogen en bra stund efter att hon hittat strumpan. Hon var bra lycklig och ville inte sluta leka.

Senare på eftermiddagen när alla hundarna fått spåra kom Catharina och Nemi och gjorde oss sällskap i skogen. Hon skulle lägga spår till sin hund och jag bestämde mej för att lägga ett spår till till Meja.

Vi lade var sitt spår till våra små. Nemi älskar sin boll och eftersom hon är lite slarvig med att stanna vid föremål föreslog jag att Catharina skulle gräva ner bollen. Kanske skulle det tilltala Nemi. Och det gjorde det! Nemi var jätteduktig och de två kom strålande ut ur skogen.

Till Meja hade jag lagt ett långt (kanske 150m) rakt spår med strumpan i slutet. Skillnaden mot det förra spåret var åldern. Detta spåret hade legat 1 timma. Det första bara 10 minuter.

Men Meja tyckte inte att den lilla detaljen spelade någon som helst roll!

Hon spårade med bra fart och stannade bara till ibland. Inga utflykter åt något håll och strumpan hittade hon direkt. Den var dold så hon var riktigt duktig på att hitta den!

Tyvärr var batterierna slut i mobilen så det blev bara kort från det första spåret och de var ganska suddiga. Men nu är vi på gång. Häftigt!!

Varmt har det varit idag. Oerhört varmt. Men det är väl så en semester skall starta. Eller?

Hundarna och jag har hållit oss hemma idag. Vi orkade inte göra någonting. Åka bil har inte varit att tänka på. Så vi har varit i trädgården mest. Och tränat litegrann har vi faktiskt gjort!

Meja är så duktig med metallapporten! Vi har tränat att hämta den idag igen. Vi började häromdagen och det gick ganska fort. Först ville Meja inte ta den alls. Men så såg hon Bonita några gånger hämta och lämna den hos mej och plötsligt gick det riktigt bra!

Idag fortsatte vi med samma övning. Meja kom ihåg vad som skulle göras men tyckte det var lite svårt att komma ända fram. Så jag fick sitta still och låta henne vara så kom hon efter en stund. Vi blandade denna lite svåra övning med att hålla och byta mot godis. Alla hundarna tyckte det var jättekul.

Sedan fick alla tre ligga och en hund i taget jobba lite grann. Jag fick gå tillbaka med Meja några gånger men hon var riktigt duktig och låt långa stunder. Lite fjärr och positioner fick både Sexy och Bonita träna på. Lite krypträning för Bonita och sedan var det Mejas tur. Vi gjorde lite följaövningar med en liten godbit som belöning. Hon fick även träna på inkallning men efter två gånger blev det svårt att sitta still. Så det blev sitt kvar-övningar istället.

Sedan var det dags för det snart obligatoriska rådjuret!

Det stod och tittade på oss inte mer än 20 meter bort. Bonita tyckte det var för närgånget och sprang emot det en bit. Då vände det och gick iväg bakom husvagnen. Det lustiga är att ingen av hundarna jagar rådjuren här hemma. Sexy är inte pålitlig i andra fall men här hemma är det inte så alls. Jag satt på trappen och hundarna låg nedanför och lyssnade när rådjuret gick bakom husvagnen. Det knakade och brakade en hel del. Jag gick och hämtade kameran och smög iväg bakom husvagnen för att kanske ta ett kort men de är osynliga i terrängen så det blev inget med det.

Ett litet foto på det vi gjort mest idag blev det dock. Dricka vatten!