Meja växer och växer! Hon har blivit nästan lika stor som mamma Sexy. Det är ofta man ropar på fel hund. Dom är väldigt lika om man inte tittar ordentligt. Vild och galen är hon fortfarande lilla Meja. Men en härlig hund med glatt lynne och ett trevligt sätt.

Det fina vädret nu på våren har inneburit att vi varit och badat en del. Från att ha varit riktigt dålig på att simma har hon nu blivit riktigt duktig. Bonita har varit läromästare och hon har lärt både Meja, Nemi och Tequila att vatten är härligt och att simma efter bollar och pinnar är jättekul! Meja har kombinerat bollhämtning i vattnet med att samtidigt brottas med någon av syrrorna till Carinas stora förtret.

Tränar gör vi också. Det vardagliga med att gå lös och att låta andra djur vara. Och att lyssna på oss "mattar" - och jag tycker det går riktigt bra!

Igår skrämde alla hundarna upp en hare men jag ropade in dem alla tre. Trots att haren inte var många meter framför dem. Det blev jag väldigt glad för! Jag hade en liknande situation alldeles hemmavid häromdagen när Bonita och Sexy stack iväg åt vänster. När jag tittade upp stod där ett rådjur. Jag ropade på Bonita och bägge vände och kom tillbaks. Jag blev lite förvånad över att de vände med en gång och tänkte att jag hade tur men det verkar funka att bryta dem. Den gången var Meja kvar hos mej. Hon hade nog inte ens märkt rådjuret.

Jag hade tänkt spåra med Meja. I alla fall till att börja med. Vi har lite planer på att träna rapport så småningom. Catharina, Carina, Ki och jag. Men först skall Meja få lära sej att spåra. Tequila spårar jättebra och har gjort sedan första gången hon fick på selen. Meja är dock inte likadan. Till att börja med vill hon inte ha spårselen på sej. Absolut inte! Så hon stoppar fångar upp selen med munnen och gnagar på den tills den går sönder. Så jag tänkte prova med halsband och koppel istället. Men hon lyckades göra likadant med halsbandet som med spårselen så det gick ju inte så bra heller. Ett retriverkoppel hade jag och det brukar hon tycka är ok att ha på när vi är ute och går. Men nej då. Då ramlade hon på sidan och sprattlade med alla benen i luften med flit. Stöööön, vilken hund. Hur svårt kan det vara??

Jag lade några spår och gick med lös hund på spåret och hon spårade - inte alls.

Så vi jobbade hemma på föremålsintresset istället. Hon fick vara med när jag tränade uppletande med Bonita. I Kungsbackaskogen vallade jag en smal korridor i lövskogen och lade en kotte längst ut. Sedan skickade jag Bonita att hämta den och Meja fick titta på. När vi gjorde det för tredje gången stal Meja kotten ur Bonitas mun när hon kom tillbaks in med den. Jag lade ut kotten igen och så följde jag med Meja tills hon satte på nosen och letade sig ut i rutan och hittade kotten. Detta tyckte Meja var roligt! Hon kom tillbaka till mej med kotten och sedan skickade jag dem växelvis några gånger till.

Häromdagen lade jag ett nytt spår till Meja när jag och Carina var i Fjärås. Tequila spårar fortfarande bra och tycker det är jättekul! Vårt spår var ett stort U med bara en fotbollsstrumpa som slut. Den var grön och jag lade den under blåbärsriset för att den skulle vara helt osynlig. Den låg väl efter 75 meter. Jag fortsatte gå till vägen och alldeles innan jag kom ut på den gömde jag ytterligare en strumpa. Ifall hon missade den andra eller (Hoppades jag!) om hon blev inspirerad och ville hitta fler strumpor.

Det började ungefär som sist men så började hon spåra riktigt duktigt! Men där kroken på U:et började tappade hon spåret och sprang tillbaka till mej. Jag frågade henne var hon hade sin "buse" och då gick hon ner med nosen igen och fortsatte att spåra. När hon så fick strumpan "i näsan" så blev det en väldig aktivitet! Hon slog och slog runt i blåbärsriset och så hittade hon den. Vilken glädje! Hon hoppade och sprang och kastade strumpan i luften! Vi kampade och jag kastade den och vi kampade lite till. När hon lugnat sej en aning tog jag undan strumpan och drog mej lite framåt. Då stack hon iväg och spårade sig fram till den andra strumpan!

Det verkar som om vi är på rätt väg!

Vi har tränat lite avlämnande av föremål hemma. Hon är ganska duktig på att komma in med pinnar och bollar och sitta vid min sida. På jobbet när vi gått i skogen på lunchen vill alltid Meja ha en pinne med sig tillbaka till bilen. Men jag vill ha henne kopplad sista biten så hon har lärt sig att sitta vid min sida medan jag tar på henne kopplet - med pinnen i munnen.

Vi har också börjat träna att hålla i apportbocken. Träapporten var inga problem alls men metallen tyckte hon inte om. Jag brukar sitta i trädgården och träna både att hämta och att hålla. Bonita fick henne på andra tankar. När hon hämtat metallen ett par gånger gjorde Meja likadant! Så enkelt det kan vara ibland!

Vi tränar mycket ligga stilla och sitta stilla. Det är inte lätt att vara liten och se andra springa men hon är duktig och läraktig.